OM MIG OCH BLOGGEN

 

 

Alla kommentarer, frågor och funderingar är varmt välkomna! Jag svarar på kommentarer i min egen blogg, så titta förbi igen för att se svar!  

GLÖM INTE ATT ANDAS

glominteattandas@gmail.com

28 thoughts on “OM MIG OCH BLOGGEN

  1. Ida,dålig på att läsa av andra!

    Dina inlägg är fulla av saker jag också funderar på hela tiden och försöker få hjärnan att knåda till nåt jag kan fatta-men jag kommenterar inte(impulskontroll,HA!),för jag är osäker på om du helst vill fundera ifred här och slippa ha nån sorts diskussionsklubb med dom som läser din blogg?

    Ett rakt ‘tack,men nej tack’ kommer inte att avskräcka mej från att fortsätta följa din blogg :)

    Svara
    1. Violet Inläggets författare

      alla kommentarer och tankar kring det jag skriver, eller vad som helst egentligen, är mer än välkomna. det glädjer mig jättemycket att någon uppskattar det jag skriver och att läsningen väcker tankar!

      Svara
  2. Ditti

    Första gången jag läser en blogg som den här och första gången jag tar del av en människas vardag som beskriver tankar och berättar om en värld som jag själv lever i. Det du beskriver är det som jag själv har levt och kämpat med i nästan sex år nu. Aldrig riktigt blivit tagen på allvar sjukvården/psykiatrin på dessa år då jag fick problemen vid 20 års ålder och fortfarande var så ung. Inte fått någon diagnos förutom svåra sömnproblem men har nu börjat ställa krav och fick börja med mirtazapin för någon månad sedan. Jag sökte efter info om tabletterna och det var så jag hittade hit- tack för att du väljer att dela med dig! Jag tror man behöver stöd av andra som också har samma/liknande tankar och ‘problem’. Trots att man har nära vänner och andra människor i sitt liv som man kan prata med är det är lätt att känna sig konstig och ensam i sin egen lilla värld och då blir ju det svåra onödigt mycket svårare.

    Svara
    1. GLÖM INTE ATT ANDAS Inläggets författare

      Det kan vara till stor hjälp ibland att se att det finns människor som upplever ungefär samma saker. Även om ens vänner är bäst i världen så kan de sällan riktigt förstå…

      Svara
  3. Johanna

    Önskar ingen mitt eget helvete men om jag ska vara ärlig vart jag glad när jag hittade en kopia av mig själv i dig! Allt stämmer, det är som att läsa om sig själv! Man har väl mycket man kan känna igen sig med andra som har samma diagnos men allt är på pricken. Kommer fortsätta läsa, kommer absolut hjälpa mot ensamhets känslan vi lätt får. Tack för att du delar med dig!

    Svara
    1. GLÖM INTE ATT ANDAS Inläggets författare

      Jag förstår precis hur du menar. Jag blir själv glad när jag finner människor jag känner igen mig i eller som känner igen sig i mig, det betyder ju att vi inte är helt ensamma. Det är väldigt meningsfullt och speciellt som att människor som inte har borderline kan ha väldigt svårt att förstå hur det egentligen känns och varför vi är som vi är. Det kan, som du skriver, kännas ganska ensamt. Roligt att du hittat hit :)

      Svara
  4. Lemon

    Hej.

    Kul att hitta någon med bpd gemensamt även om det i sig är rätt jobbigt. Hur länge har du gått i DBT? Fick min diagnos rätt nyligen och väntar på att hela kalaset ska sätta igång. Ensamt ofta och förvirrande då jag inte känner någon med diagnosen och till mestadels fått läsa mig till all information än så länge. Kul att jag hitta dig iallafall :)

    Svara
    1. GLÖM INTE ATT ANDAS Inläggets författare

      Jag har gått i dbt sen februari 2011 tror jag, ungefär. det är ensamt och förvirrande. jag fick mycket hjälp av min psykolog och min terapeut med att förstå diagnosen och på vilket sätt jag verkligen har den. det tog lång tid att förstå. det är så mycket med borderline.

      välkommen hit :)

      Svara
  5. Mona

    Hej!
    Hittade din blogg när jag googlade på överätning. Jag har inga viktproblem, men hetsäter ändå. Har inte heller någon diagnos, men har nog haft ADHD-drag och min son fick diagnosen förra hösten. Genom ”forskning” på nätet och genom att läsa böcker har vi kommit tillrätta med hans känsligheter och jag mår också mycket bättre. Vi är känsliga helt enkelt. Vi har slutat äta gluten, mjölk, soja och socker t ex. Jag jobbar också med mig själv mentalt och har precis läst en bok som heter Det inre barnet av Kathrin Asper. Nu börjar jag förstå varför jag hetsäter och det hänger ihop med att jag inte älskar mig själv. Orsaken till det finns i barndomen som jag håller på bearbetar. Så om du brukar läsa tycker jag att du ska läsa just den boken. Lycka till med ditt liv.

    Svara
  6. Johanna

    Hej,

    Jag ramlade inpå din blogg av en slump då jag sitter med ett paket Oralin i min hand och jag läste lite i din blogg och reflekterar över min egen resa, och tänker plötsligt att vill jag dela med mig en del av mitt liv till dig. Jag tänker tillbaka på min stökiga uppväxt med sorg, ångest, kaos och konflikter, hur jag skar mig i armarna, benen, hetstränade, lät bli att äta och var fröken duktig….ständigt denna kamp. Sen gick jag in i väggen vid 20 med ångestattacker.
    Och där någonstans började jag leva.

    Först blev jag förlamad av attackerna, det var som att få maginfluensa, tunnelseende, yrsel och andnöd på samma gång (olika för alla) och jag klarade inte av att åka buss, vara själv, se på tv, vara med andra etc…

    och där någonstans började jag ställa frågan ”varför” inuti mig tills det tog slut, tills jag hade nått det sista ”varför”. Och inuti mig hittade bit för bit roten till det som var trasigt i mig och vad jag ville ha istället för ”hålen” och någonstans tog en längtan efter att leva form.

    Idag är jag på väg in i väggen igen, men min kärlek till livet och mig själv är starkare idag. Och jag ser också hur jag kan bli växa och fortsätta utvecklas.
    Ärren på kroppen har bleknat, jag har ett jobb och en struktur, kaos finns fortf. runtomkring mig och inuti mig – men idag ser jag det som en styrka – kaoset/rädslan som härjar i mig som gör mig mångfasetterad och paradoxalt nog starkare. Kaoset är en del av mig, men jag är och förblir den jag är – vare sig kaoset vill det eller ej. ;)

    Jag är inte religiös, men jag vill bara säga att jag tror på dig och håller tummarna för att du ska må bättre. Kom ihåg att du förtjänar att må bra, leva, uppskattas och finnas till, vare sig du tror det eller ej. ;) Själv tror jag att jag skippar Oralinet, och det tackar jag dig för då du påminner/inspirerar mig nu att fortsätta att kämpa vidare och fortsätta ta styrningen av mitt liv och leva. Keep it up tjejen och tack för att du finns.

    (obs, ovanstående text är ej avsett att kränka eller förringa någon eller någons upplevelser – texten är en bit berättelse ur mitt liv – ej menad för att skada, jag blev helt enkelt inspirerad att berätta delar av min resa och jag vill uttrycka uppskattning till tjejen som driver denna blogg)

    :)

    Svara
  7. Ping: Uppdaterad info | GLÖM INTE ATT ANDAS

  8. Lina

    Jag känner igen mig i det du skriver, har själv blivit diagnosticerad med bl. Skulle gärna vilja komma i kontakt med dig och prata lite mer privat, om du vill och orkar.

    Svara
  9. Sofie

    Hej! jag har följt din blogg ett litet tag och känner igen mig mycket av det du skriver. Går själv i dbt :) jag skulle gärna vilja ha lösenordet till din skyddade blogg, om du vill det så får du gärna maila till mig :) proppen_andersson@hotmail.com
    kram

    Svara
  10. Malin

    Hej! Hittade din blogg idag då jag googlade ordet ”invalidering” som min psykolog pratar mycket om. Har drag av Borderline men inte tillräckligt för diagnos tydligen, men känner igen mig så mycket. Tack för att du delar! //Malin

    Svara
    1. GLÖM INTE ATT ANDAS Inläggets författare

      Validering/invalidering är en svår men fantastisk färdighet att behärska. Dels har jag en kategori som heter Validering och i etikettmolnet finns taggen Validering där du kan läsa mer om ämnet och mina tankar kring det. Dessa hittar du till höger på min sida. Kram!

      Svara
  11. Ewa

    Hej!
    Hittade din sida nyss när jag googlade på skam och självskadebeteende. Intressant med det du skrev tidigare om alkohol, att det triggar skammen. Har just lidit i två dagar efter en fest med jobbet. Skammen övermannar och då kommer tankar om att skära. Har aldrig gett efter för de tankarna men de fin s där ofta. Bilder av hur jag skär i armen med en mattkniv eller skalpell. Tycker inte om att jag håller på att tänka så men kan heller inte sluta . En tröst ändå att det finns fler…

    Svara
    1. GLÖM INTE ATT ANDAS Inläggets författare

      Skär dig inte! Det leder ingenvart, kanske hjälper för stunden men slänger in dig i en destruktiv spiral. Alkohol är det bra att undvika om man känner att man inte mår så bra eller är känslig. Jag försöker att inte dricka ”i känsliga lägen”. Hoppas det går bra för dig :)

      Svara
      1. Helen

        Hej.
        Känns skönt o läsa det du skriver. Har aldrig varit på någons blogg eller så, så detta e väldigt nytt för mig. Vet inte ens om detta jag skriver nu kommer rätt!
        Jag lider av borderline o ADD.
        Mår så fruktansvärt dåligt emellanåt, men finner aldrig ord att sätta på känslorna..
        Så som sagt, skönt o läsa det du skriver,du hittar liksom rätt bland alla ord!
        Och det som känns oerhört bra e att det inte ”bara” e jag som tröstäter i perioder. Inte för att jag önskar nån det beteendet, men skönt o inte va ensam.
        Mina viktproblem skapar fruktansvärd ångest, e så svårt o hålla allt under kontroll…
        Tack för att du bloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s